när var eller hur

älskar dennna enkla dikt jag läst någonstans
men minns inte när var eller hur...
bara några rader finns kvar...

Jag var en dålig hund
Jag var för ivrig
Jag stretade och drog
Jag lade öronen i maten

Jag var så uppseendeväckande
Jag gjorde vad som helst för en klapp på huvudet
Jag sneglade alltid efter kakor
Jag flämtade för mycket

isbjörn

är namnet på den här vackra gamla tuggen

men

om några månader har jag vernissage...vilket märkligt ord...men det kommer som vanligt att bli helt magiskt. Jag kommer att stå där och berätta om mina grejer och bli så hes..ända långt in i själen...människor jag aldrig mött kommer fram och pratar som om jag vore något speciellt...dom ler och nickar mot mig...jag får blommor som om det vore min födelsedag...det är verkligen en dag att minnas...MEN...någon månad innan detta händer dyker lilla fröken näbbgädda/borttappade barnrumpa upp och vill protestera mot hela jävla etablissemanget. Hon vill stå där och vara helt cool mot journalister som frågar om allt...rotar i hennes själ...vill ha förklaringar på allt som om DET skulle kunna förklaras...självklart så vill jag egentligen ge dom något att skriva om...vet ju att dom anser det mer läsvärt om den som skapat själv kommenterar sina grejer... så när näbbgäddan dyker upp så har jag väldigt stor lust att säga saker som -"inte fan vet jag vad det är, det är väl bara några jävla arketyper från det förflutna som spökar...typ" -ja det är lite dubbelt det där jag hamnar i en liten konflikt...men kanske kan jag vara lite stolt över mig själv i alla fall som vågar.

Andra bloggar om: men

reptilhjärna

funderar på hur det egentligen funkar i reptilhjärnan hos människor...hos mig verkar den gå per autopilot och det inträffar när jag bara är...folk säger att det händer då och då att jag "gör" saker...dom hoppar till ibland när jag kommer...utbrister något läte liknande oaahh..och undrar lite surt varför jag smyger mig på dom...märkligt detta fenomen...att man inte tänker på hur ens person uppfattas...dessbättre får jag den uppfattningen att ju mer omedveten man är om sina "göranden" desto naturligare blir det...som jag skrev om för några dar sedan att jag klär mig inte i klänning o målar munnen våt för att hetsa någon...nej det är troligen bara reptilhjärnan som börjar arbeta...samtidigt så kan jag tycka att det naturliga och omedvetna beteendet kanske inte alltid funkar...som när jag ser jag hur andra gör...utan att tänka möjligen...män som sätter fingrarna runt näsan och fräser ut all smörja dom bär på rakt ut i luften och sedan slänger med huvudet som om dom hade man...troligen för att få med det sista som tydligen irriterar...och som slutfinish brukar dom ta avigsidan av handen...vanligtsvis den högra och dra den under näsan...och efter det torkar dom av sig på byxorna...hmmm...det ser inte alltför tilldragande ut...tja...det var bara en liten jävla osammanhängande (efts jag är på jobbet o ofta blir avbruten) fundering från reptilhjärnan...

Andra bloggar om: reptilhjärna

skinnjackor

tänkte skriva lite om den allmänt felaktiga synen på vargen, hade för avsikt att skriva om jägare som vill avskjuta hela stammar innan dom förökade sig och min ilska och oförståelse gentemot dessa imbecilla hunters, men det får vänta tills en annan dag eftersom jag dricker vin nu och om jag lägger ut något med alkohol i kroppen så kommer jag säkert att ångra mig i morrn, så jag sätter in en bild jag hittade på nätet så länge...njuuuut, och så utan att riktigt förstå varför kom jag att tänka på en speciell man i skinnjacka, jag anar att där finns en gemensam nämnare med vargen men vari den består har jag inte riktigt klurat ut än...kanske det inte verkar helt seriöst att göra en sån liknelse men jag lovar...det är verkligen på riktigt...

Andra bloggar om: skinnjackor

trollvarg

får man lov att vara kvinna när man samtidigt kan hantera hammare och spik, eller laga ett rör, köra båt och är kapabel att hantera en slagborr? Om jag klär mig i klänning, släpper ut håret och målar munnen blank och våt så gör jag det ju inte för att hetsa någon, min hjärna funkar inte på ett sådant intrikat sätt, jag gör det bara för min egen skull, vill endast få lite balans i min själ, det går liksom av sig självt. Får man lov att önska ibland att man var en trollvarg, om man både kan vara både impulsiv, eftertänksam, hastig och försiktig? Får man lov och skriva sånt här "och så äntligen täckte han hennes läppar med sina. Hon grep om hans höfter och grävde in fingrarna när hon lät tungan dansa med hans, lät sina läppar bli heta mot hans. Hon ville ha det snabbare, hetare, hårdare. Det kändes som om hon skulle kunna dö av den här försiktiga och härliga värmen"...

Andra bloggar om: trollvarg

icantunderstand

varför jag ofta gör två saker när jag egentligen bara tänkt mig en? För att få något mjukt till min rumpa att vila på inhandlade jag sittdynor för födelsedagspengarna, men den färg jag ville ha och som skulle matcha trädgårdsmöblerna fanns inte och när jag kom hem och lade dom nästanfina dynorna på plats såg jag till min fasa att dom inte passade in...så då cyklade jag iväg och köpte en burk färg och nu har jag snart målat om hela terassen...murfys lag?

release me

med Laura Sweden? Hört den?
Finns att lyssna på här.

http://www.youtube.com/watch?v=NjQXMZe2ouk

för det är du värd?

jag har möjlighet att;
själv bestämma vad jag skall tänka och tycka
sätta upp mål som är rimliga
inse att allt inte går att förverkliga just nu, och acceptera det
leva i nuet
kunna säga nej
inte duscha på två dagar
göra mitt allra bästa och vara nöjd med det
äta när jag är hungrig
ta mig vart jag vill
etc,etc...

Dom här raderna började kännas enbart som floskler då jag plötsligt (inte första gången) kom att grunna på alla djurförsök som pågår runt om i hela världen. Och pratet om frihet verkade bara så fånigt då det ju är en självklarhet för dom flesta människor och vi uppskattar den sällan, utan klagar och gnäller allt som oftast när vi upplever en liten inskränkning i vårt liv, eller tänker kanske inte på att vi faktiskt lever som "härskare" på denna planet med allt ansvar det innebär. Men hur bär vi oss då åt egentligen? Började leta på nätet och hittade dom här bilderna så nu vill jag absolut göra något. Vilka valmöjligheter har alla dessa miljontals små djur? Är dom värda detta, att tillbringa hela sitt liv i en bur och bli utsatt för alla möjliga sorters experiment? Kan omöjligt förstå att människor dagligen kan gå till sitt arbete, helt kallt plåga dom små, oskyldiga, levande varelserna och samtidigt kanske omedvetet tänka...för det är du värld?

you were always on my mind

Maybe I didn't love you quite as good as I should have,
Maybe I didn't hold you quite as often as I could have,
Little things I should have said and done,
I just never took the time.

You were always on my mind,
You were always on my mind.

Maybe I didn't hold you all those lonely, lonely times,
And I guess I never told you, I'm so happy that you're mine,
If I made you feel second best,
I'm sorry, I was blind.

You were always on my mind,
You were always on my mind,

Tell me, tell me that your sweet love hasn't died,
Give me, give me one more chance to keep you satisfied,
If I made you feel second best,
I'm sorry, I was blind.

You were always on my mind,
You were always on my mind

kärrlek

Och så ringer min gamla pappa och säger att han tänker komma hit ändå! Och med sig har han en jättefin blomma och en lagom summa pengar i ett kuvert....så rart av honom, det är nästan så jag får dåligt samvete, men så säger han att "du gjorde helt rätt som ställde in ståhejet!" Och jag förstår att han inte är sårad, kanske tvärtom för nu fick han göra det på sitt sätt. Som gamla hundar vilka inte har lust att lära sig sitta, men även dom är älskade.Vill bjuda på fika men han skall hem och äta smörgås, han synes ändå helt nöjd med mitt beslut men vill nog ändå vara lite speciell, typ, han får komma men ingen annan, lite barnsligt men ändå så rart. Och en stund senare ringer min yngste son för andra gången idag och ber mig kolla saldot. Saldot? Jo han har fört över lite till mitt konto så jag kan köpa något fint till mig själv! Återigen...så himla rart. Däremellan ringde min äldsta svärdotter och höll konsert med barnen i telefonen och jag hörde hur dom höll på att kikna av skratt när dom sjöng för fulla halsar...för mig....så rart...

Andra bloggar om: kärrlek

dagend

Så var då tiden inne för att göra Dagen då min tillblivelse inträffade, till hur jag egentligen ville ha den. Dagen har som vana att äga rum en gång om året, och jag brukar oftast inte se fram emot den med någon större förtjusning. Inte för att jag blir äldre utan mest för allt fix som skall fixas för att "fira" den så som egentligen endast andra vill (vill dom det eller är det något som endast går på rutin?)
Efter en månads grubbel så gjorde jag slag i saken. I god tid före Dagen då jag blev till, ringde jag tjocka släkten och sa att jag varken hade tid eller ork med något ståhej. Putt någon? Nja inte vad jag märkte, mer lite förvånade kanske då dom alltid varit välkomna hit för att fira min födelsedag och brukar vanligtsvis bli försedda med både mat och dricka i utbyte mot köpta gåvor, så dom sista åren har jag som svar på frågan vad jag önskar mig alltid svarat att det enda jag skulle behöva är något som går att äta eller dricka! Ni ser, det är bara bytelshandel, men det är jag som får göra allt jobbet med att ordna allting. Rättvist?

Men ikväll sitter jag här ganska så smutsig och rufsig, i den luggslitna gamla soffan (byrackan) iklädd mina finaste, största och mest glittrande örringar, känner mig väldigt nöjd och glad och smuttar på det vita vinet i kartongen. Har ätit en god middag och mår som en kungadottir, det är lungt och skönt....precis som jag alltid velat ha det på mina födelsedagar, när jag tänker efter....

Andra bloggar om: dagend

såååååå vacker...eller you are so beautifull

bedövning

-i denvälsingnadebilen på väg till jobbet, musik på hög volym, sitter o skrålar och när jag slutligen är framme möts jag av en bedövande tystnad, det är så stilla så jag blir nästan helt konfys, tänker på gårdagen, tänker på att jag har en särdeles förmåga att gå till överdrift, tänker på vad som står i mitt proffsiga horoskop, att världen livet igenom kommer att testa mig för min förmåga att, just det - gå till överdrift! Så med tanke på gårdagens och förrgårdagens intensiva, utan paus, jobbaktiviteter så tar jag min kaffekopp, går i sakta mak till den gamla ruinen där det tidigare varit ett kloster, sätter mig ner på en ruinrest, sörplar mitt kaffe och kan sedan inte motstå frestelsen att lägga mig på magen i det ännu lite kalla och fuktiga gräset, jäser där ett tag och förundras så av den frid som andas över hela platsen, inte en turist så långt ögat når och inte heller hörs ljudet av bilar, inga andra är här, alla har ledigt och jag får en slags flashback, föreställer mig att jag kanske har varit här i ett tidigare liv, tycks alldeles som att jag hör hemma här, är nöjd med att trivas i mitt eget sällskap, och det är jag glad över för jag ser ibland mig själv som ganska så tråkig alltemellanåt....
Skrålandet i bilen till mixmegapol byts ut mot en total tystnad, förutom då alla fåglar vilka sjunger som om det gällde livet eller att sjunga högst och vackrast, men det tillhör, konserten liksom fullkomligar tystnaden.
Sen satte jag mig och gungade i en stor ek...vilken dag!

Andra bloggar om: bedövning

happiness

är som allra närmast när högtalare, modem, router, tv, stereo, video, devede,datorer, telefon, ljud, bild, syn och hörsel fungerar... ja lycka är när allt klaffar...lycka är att vara kvinna och logisk...lycklig är logisk kvinna...

Andra bloggar om: happiness

sladdfri

-Om man har det så ordnat att man tycker att det är lika bra att möblera om ett helt vardagsrum bara för att komma åt ett par ynka sladdar som troligen gått isär, kanske lossnat eller fått kontaktproblem, möjligen blivit fel isatta?
-Om det ingår fyra högtalare till stereon, vilken i sin tur är kopplad till tvn och alla har blivit omflyttade och skarvade ett antal gånger så fel lätt uppstår när man sen ska plugga tillbaks dom i rätt hål? Ifall man nu skulle ha ordnat det så att man i denna stora tunga bokhylla även har sina nätverkspryttlar, såsom router och modem och dessa i sin tur är kopplade till tre datorer så är man väl inte särskilt smart? Om man dessutom till alla dessa redan tidigare uppränknade anordningar lägger till telefonsladdar som är kopplade till modemet vilka är dragna ut genom springor i bokhyllan, ja då kan man ju tänka sig vilket arbete det ligger bakom att få allt till o fungera? Om man drar sladdar bakom bokhyllor, liksom slänger lasso med dom över höga pjäser för att få dom på plats och lirkar i ena änden bak en hylla, lockar och pockar, petar med pinnar, blir helt svettig och trött av allt trevande och famlande? Om man sliter och drar och till slut har fanskapet i handen och rycker till för att få ut hela sladden och det då händer att skarven lossnar någonstans? Och det då uppstår än mer kommunikationssvårigheter? Om man inte är nöjd med tre högtalare fast man har fyra...och om man står ut med att i ett halvår kanske lyssna på sourroundljud i bashögtalaren medans man hör basljudet i en av sourroundhögtalarna? Och från en hörs inget alls?
-Om det är så att jag uthärdade ända tills ikväll då jag började plocka ur alla hyllor, flyttade dom till andra sidan rummet, lät dom byta plats med soffan och frigjorde äntligen alla dessa miljoner sladdar (kändes det som) och om jag imorgon går igenom allt, lappar och lagar samt pluggar in rätt ände i rätt hål?
Om nu svaret är ja på alla dessa frågor, bör man inte satsa på trådlöst då?

Andra bloggar om: sladdfri

only you

Looking from a window above, it's like a story of love
Can you hear me
Came back only yesterday
I'm moving further away
Want you near me

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

Sometimes when I think of her name when it's only a game
And I need you
Listen to the words that you say it's getting harder to stay
When I see you

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

This is going to take a long time and I wonder what's mine
Can't take no more
Wonder if you'll understand it's just the touch of your hand
Behind a closed door

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

ringsignaler

Flera ihärdiga ringsignaler på dörren som inte ville ge sig stack hål på min dröm idag, fick mig att yrvaket släpa mig upp ur sängen och ta på mig morgonrocken för att kolla vad som var så jävla viktigt.
-Masar mig till dörren för att först kika ut genom spionögat så det inte står någon fyllgubbe utanför, men det är så fånigt konstruerat så det går aldrig att se vem som står där, eller jag kanske har något allvarligt fel på mina ögon? Vill helst inte öppna, men det kan ju vara polisen som har något att meddela mig, någon kanske har dött? Eller det brinner någonstans så jag måste evakueras? Kanske det springer ikring någon med skjutvapen och dom vill varna mig? Eller är det möjligen min ohängde son som vill komma in ett tag och sladdra? Han har ju fått nyckel men då hans huvud är som en professors (under armen) så glömmer han alltid att ta med sig den. Vad som helst kan ju ha hänt...

-Under tiden jag står där med näsan tryckt mot dörren hinner jag även tänka att jag måste se ut som en okastrerad båns i håret, som är rufsigt och fullt av hårbollar, och har jag verkligen knutit igen morgonrocken ordentligt, och kollar så att säga in läget på min klädsel.
Herregud så viktigt då?
Så till slut öppnar jag den och där står en man i jobbarklädsel (snickare?) som ser ut att förvånat se på mig, och efter det tycks det som om minuter av tystnad passerar innan han utbrister:
- Jag måste ha gått fel...(hur han nu kunde veta det utan att jag sagt något?)
-Jo det har du nog gjort väser jag med min morgontrötta röst...
-Jag skulle göra om ett kök så det blev handikappanpassat säger han...
-Jo du får gärna göra om mitt kök för det ser för jävligt ut svarar jag...
Han har en polare med sig som jag ser först efetr att ha vågat glänta på dörren en decimeter till och båda skrattar lite och säger att dom är ledsna för att dom väckte mig i onödan. Men jag undrar hur man kan "gå fel"? Är dom oförmögna att läsa vad som står på dörren? Eller är dom kanske sifferblinda, möjligen ordblinda? Båda två?

-Men, men, nu är det inget att sura för, det var nog meningen att jag skulle upp och "fånga dagen", om inte jag blivit så abrubt väckt hade jag säkerligen legat o drönat i mina bolster till långt fram på förmiddan...
Den självlysande himlakroppen formligen atackerar min värld idag...glädjespridaren gör mig alldeles betagen, det känns som om gryende frön invaderat varje cell i hela mig, liksom om hela världen blivit lättsam och sorglös.
Och jag bara måste gå ut i denna värld...med andra ord - solen skiner som fan idag!

Andra bloggar om: ringsignaler

mat

För inte så länge sedan vaknade jag upp ur min inte helt självvalda dvala och fann mig tillbaks på en arbetsplats där jag nu åter måste försöka hitta de oskrivna lagarna i laglösheten, inte tjata för mycket på folk som har svårt med sina tummar och framförallt tjata på rätt sätt...
Göra ett gott intryck, le åt fåniga och ibland idiotiska kommentarer, men ändå balansera så att DOM inte äter mig...och fokusera, tänka på att åter ro kvadruppelskutan iland.
Sitta där med piskan i hand och ropa Yehaaa...och hoppas på att man inte faller av hästen.
Jag hade ju blivit varse att allt mitt pladder om projekt, mina egna och andras kanske inte skulle bära mig så länge till, så jag hade till synes inget val än att hoppa på tåget igen, man måste ju för f-n äta....visst ledde det till åtminstone ett litet eget startpaket, men det kommer troligen inte att mätta några munnar...
So here I come!

Andra bloggar om: mat

sugen på mig?

prövningar
är till för att övervinnas...

som ett slags test

sugen på mig...var det den du tappade?

defragment

Kom att grunna på boxershorts...märklig tanke, men jag såg framför mig en hoptryckande och samtidigt isärdragande tygbit...blir det inte som en trafikstockning eller ett myller av klenoderna när man bär sådana?
Dom är ju sydda så att den utstickande delen rimligtvis borde halka ner i byxbenet och klämmas fast emot låren, (om han bär tex jeans utanpå) samtidigt som då kulorna blir på något sätt halshuggna, liksom delade på mitten?
Blir det inte skavsår då...där finns ju ingen resår i benen som håller allt på plats?
Så om man istället tänker sig en modell typ trosor, där resåren går runt benen, så borde ju hela paketet ligga någotsånär på plats, väl skyddat?
Ingen trafikstockning, ingen trängsel, ingen halshuggning? Eller?
Ja, det var bara en liten jävla fundering som passerade förbi...

Andra bloggar om: defragment

loveislove

En spontan känslomässig förmåga från vårt innersta, är ett naturligt uttryck för kärlek -även om kärleken uttrycks som ilska, sorg eller rädsla...

Vi vill nog alla utrycka vår njutning, vår smärta och våra känslor så ansvarsfullt det bara är möjligt...så fort de uppstår, och sen släppa dom omedelbart...
Alla känslor flödar på i expressfart när vårt hjärta är öppet och i kontakt med någon annans, och den här öppenheten är verkligen sexig...även om den också är arg, ledsen eller rädd...
Vi ger helt enkelt genom vår kropp och genom vår vidöppna själ.
Inga rester återstår...vi kanske vrålar av ilska ena ögonblicket och öppnar oss sedan för att ta och ge sexuellt...

Men om vår älskade inte är helt närvarande med oss kommer kanske vårt hjärta att brista...
om den sårade känslan inte får utryckas spontant till fullo -som av tårar eller skrik av smärta- för att vår partner inte kan ta emot den, blir den känslomässiga energin frustrerad av vårt undertryckande och förvandlas kanske till enbart ilska, en ilska som blir till ett oläkt sår vi bär med oss in i varje ny relation och som ofelbart öppnas på nytt för att få en chans att läkas. Vi går så att säga tillbaks i våra egna fotspår...hur gärna vi än vill tro att vi har lärt oss något, så finns såret där....

Om vi försöker att förstå varandra, är lojala och tillitsfulla och accepterar att vi båda har rätt att uttrycka våra känslor...ja då hamnar vi så att säga i ett drömläge...

Och det kan låta så enkelt...att bara låta vara...men ibland misslyckas vi i våra innersta avsikter...jag gör det ofta...

Woops så deprimerande det lät....och jag som fick för mig att det jag skrev (har läst något liknande i en bok och höll med och ville endast försöka förklara hur jag såg på det där fenomenet med nära relationer) var något som tillhörde kategorin uppmuntrande hejarop eller liknande? Men just nu är det som ett stort gråaktigt moln liksom förmörkar sig och blir helt svart när jag läser orden...bullshit och åska tänker jag!
Jag tänker inte misslyckas med något!

ibland

kan jag få för mig att
telepati
verkligen fungerar...