söndag, juni 01, 2008

misstänkt men oskyldig som en ärt!

- iband så älskarrr jag min ensamme, lite martyriskt arge o cyniskt roande pappa extra mycket....som när han frågar mig om jag var en av de fem polisen tog för fortkörning igår?
Javisst svarar jag glatt...men han veeet ju att jag skojar...men han skojade minsann inte.



så här ser han ut ibland...o så här låter han ibland, när han var yngre alltså, det var han som lärde mig dansa o sjunga in the rain...


Andra bloggar om: , , , ,




2 kommentarer:

Anonym sa...

ja. jag lärde inte känna min far. han dog. när jag var 40+. dog bara så där.

stella sweden sa...

nuelleraldrig - så ledsamt o sorgligt, jag beklagar verkligen!